Panik är bara förnamnet..
Jaha då sitter man nu här i sin säng en sista gång och skriver på bloggen och det är lite mixed feelings om man säger så, samtidigt som jag är lyckligast i världen för att jag ska få mitt eget nu så känner jag ändå paniken längst ryggraden som säger "glöm inte mig bara för jag ska följa med dig i drömmarnas värld inatt..".
Satt innan när jag hade lagt ner sista burken i min flyttkartong och jag verkligen insåg att detta är min sista natt som jag sover hemma och jag bara kände hur all luft gick ur mig och hur allt bara sa stopp i kroppen så jag satt i säkert 20 minuter och bara skrek (det lilla som nu kom ut ur min mun efter att luften tagit slut) och skakade och hyperventilerade innan jag ringde min mamma som är i Italien så hon låg ju och sov när jag ringde men efter ett lite lagom långt samtal med henne blev jag lugn igen och kunde ta några djupa ordentliga andetag igen. Satt sen och skrev med äldra bästa vännen i hela världen som lyckades få tillbaka mig helt i verkligheten och fick mig att lugna mig ännu mer.
Men som jag sa i början jag är samtidigt världens lyckligaste människa just nu och jag vet att jag har världens bästa familj och vänner som hjälper mig om jag inte klarar ut mitt liv eller jag bara behöver någon som håller om mig. Men är väl dags att försöka att sova lite innan det är dags att gå upp igen och börja flytten för imorgon natt kommer jag inte sova en endaste jävla blund pga allt nytt och alla tankar.
Godnatt mina hallontoppar och hoppas ni håller tummarna för mig! Och tills vi ses igen så får ni en bild på en rödgråten mig efter mina samtal..
